I fredags försökte en ytterst påstridig ungjänta utanför Matpressen att prångla på mig tveksamma omega-3-kapslar, och för att riktigt understryka min skeptiska inställning tog jag på mig de verbala hårdhandskarna och menade att "Jag är faktiskt läkare". På så sätt slapp jag smidigt undan vidare förhör angående matvanor och hälsoläge. Mycket praktiskt!

Man kanske kan tycka att det var onödigt att ljuga, men när allt kommer omkring ligger det inte så väldigt långt från sanningen numera! Idag ringde nämligen en kvinna och erbjöd mig jobb som underläkare vid ett sjukhus inte långt från Uppsala.

Underläkare, va. Så får man användning för den där namnskylten i sommar trots allt!

Stonecakes gamla dänga. För det är det ju! Tisdagseftermiddag!

Därför ska jag sova nu!

Kandidatens lott i livet är inte alltid guld och gröna skogar. Alldeles för ofta är den en betongbunker. Nitlotten av alla nitlotter: helgjour på Huddinge. Tur att det finns morotskaka i muffinsskepnad som kan balansera tillvaron ett uns eller två.

Jag är bara så oinspirerad just nu, har inget att blågas om förutom att jag vill ha sommar med ett litet sommarjobb och en rätt så lång semester. Sommar alltså, och då vill jag ha en turban på skallen (obs, ej skämt) och sitta i skuggan av nåt grönskande träd med ett leende på läpparna och en picknickpläd under ändan. Är det för mycket begärt?

I morgon ska jag i alla fall dra med min pågel till Stågel så att han kan agera stöd i mitt val av nya glasögon. Kanske att vi tar ett stopp på Primo också. Frutti di mare, mmmm.

(Klicka för större bilder)

BOLAGRET är en av mina absolut favoritigaste affärer. Jag har visserligen bara varit där två gånger i mitt liv, men det spelar ingen roll! De har asmycket fint.

Tyvärr finns det ingen butik i Uppsala men man kan handla en massa grejer online. (Rätt billigt också, kan tilläggas. Lite som en snyggare variant av Ikea.) Finast här är ju helt klart soffan.

1. Fåtölj

2. Påslakan

3. Köksvåg

4. Plastmatta

5. Mugg

6. Dörrmatta

7. Trädgårdstofflor

8. Pläd

9. Soffa

På Bolagret i Göteborg har jag tidigare köpt mitt fina stringtidningsställ, en klotormad tekanna i rostfritt stål och de tre målardukarna som sedemera blev till fridiska tavlor på vår vägg i vardagsrummet.

Just nu har jag inte mycket annat att säga förutom att jag är kär, kär, KÄR! Kär, kär, kär, kär, och kär!

Precis som alla andra dagar.

Gyligt va.

Jag har så länge jag kan minnas velat att min framtida son ska heta Ivar. Inte bara för att jag tycker att Ivar är ett av världens finaste påganamn utan även för att flera i min familj och släkt heter eller har hetat Ivar, i någon form.

I dag har Ivar namnsdag och jag vill säga GRATTIS till min pappa och min bror och till alla andra proffsiga Ivrar där ute!

På Prästis är det killfest och jag fick inte vara med. Därför ligger jag här på sofflocket, bokstavligt talat. Kökssoffan i Gamlis, mer specifikt. Har hela huset för mig själv.

Alla är på fest utom jag, ty jag är en åsna. Närå. Inte åsna. Bara syg. Och för att inte riskera att bli ännu sjukare ska jag sova nu. God natt!

Avatar i 3D var bra! Jag drömde associerade drömmar hela natten och det var ganska mysigt.

Tyvärr slog jag mig ashårt på Bärilds knä efter morgonkvistens toalettbesök när jag katapultkastade mig ner i sängen igen, så dagen kunde ju ha börjat bädre om man säger så. Men! Det gjorde föga eftersom tidigare nämnda Bär sedan kilade ut i kylan och fixade frukost i form av smoothieingredienser och semla medan jag kunde ligga kvar under det varma täcket och draaa mig.

Jag är nog lite sjuk faktiskt, ont i halsen och så, men måste städa. Byhy. Det hade varit betydligt roligare om man haft den här filuren att jazza runt lägenheten med. Men det får gå ändå.

Hamnade bredvid en person på tåget till Flempan idag som började prata med mig. Han var från Iran tror jag, i yngre medelåldern, skulle till Göteborg och hälsa på en kompis. En helt vanlig snubbe som det verkade (förutom att han trodde att läkarutbildningen var tvåårig...).

Jag berättade lite om mina studier eftersom han undrade och när jag sa att jag läst i fyra år frågade han hur gammal jag var. Jag svarade sanningsenligt, tjugoåtta.

- Åhh. Jag trodde du kanske vara tjugo...ett! Eller tjugotvå! Du är miket vacker. Du har ansikte som en filmstjärna i Hollywood!

Sen tog han i hand när jag skulle av och önskade mig lycka till i framtiden. Det var snädelt och jag blev glad. Kände mig som tjugotvå resten av dagen!

Här var vi i somras, tänka sig. Ett hisnande äventyr! Kollade igenom lite gamla bilder och kände bara för att blicka tillbaka några månader, ungefär som igår.

De oslagbara.

Jag är medveten om att jag hyllade snön i ett tidigare inlägg och bör väl egentligen knipa näbb, men...någonstans måste väl gränsen gå, va? Det är dessutom en heeelt annan femma att ha jullov och vara ledig i ett snökaos jämfört med rollen som  kuvat pendlardjur under dylika vinterförhållanden.

Jag HATAR att tågpendla. HATAR! Nu med snön och allt är det fan en prövning som saknar motstycke. Det är INTE OKEJ att 9 mil med tåg ska ta två jävla timmar! Över fyra timmars restid per dag. Och sen tillkommer ju tiden det tar att komma till och från hemmet/stationen/sjukhuset. SJ:s tåg verkar behöva minst 15 plusgrader och sol för att fungera. Jag vill bara grina.

Världsfina lockar i nacken på bilkörande påg i solnedgången.

Kort men fin båtfärd utanför bryggan.

Fångsten efter lyckad bärjakt.

Natt över Ulvösundet.